Jag blir alltid glad när jag ser en ny bok av Lucy Dillon. Jag tycker om hennes böcker. Det är mys och lättläst. Även om det är allvarliga situationer som det handlar om så tas det upp på ett bra sätt så det blir seriöst men lättsamt när man läser. Man kan få sig en tankeställare som i detta fall då dottern i familjen slutar prata helt plötsligt och man försöker hitta anledningen till det. Hur barn kan tro det är deras fel när föräldrar går skilda vägar och tar på sig skulden. När man kanske inte pratar med barnen utan tror det bästa är att hålla dem utanför och tror man skyddar dem på det sättet än att prata med dem.
En mycket bra bok och tråkigt att den redan är utläst.
Caitlins liv är en enda röra. Hon är gift med en man som alla gillar, men äktenskapet knakar i fogarna och hennes självkänsla är i botten. Den enda lösningen verkar vara att separera. Men när pappa flyttar hemifrån slutar deras fyraåriga dotter Nancy att prata. Hon, deras lilla solstråle, som alltid brukade prata oavbrutet är helt förändrad.
Nancys faster, Eva, har nyligen blivit änka. Nu tvingas hon gå vidare utan sin man – och utan att ha förverkligat drömmarna som hon givit upp för hans skull. Hon känner sig ensam, men hennes två livliga mopsar är en tröst i sorgen.
När Eva går med på att låta Nancy komma och bo hemma hos henne ett par gånger i månaden förändras tillvaron för alla inblandade. Både Caitlin och Eva ser plötsligt sina äktenskap i ett nytt ljus – och de upptäcker vad de själva egentligen innerst inne vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar